ALINGSÅS KURIREN AB
Sandqvistska Gården
Södra Ringgatan 13
441 30 Alingsås
Telefon: 0322-66 83 00
Telefax: 0322-66 83 01
|
|
|
Anna-Karin Jansson: Dåliga samveten och viktiga minnen
- vecka 35 2010
|
Under hösten deltar jag i en grupp som ska samtala om arbetet, livet, livssituationen, ledarskap, framtid och mycket annat. Gruppen kom av en slump att bestå av bara kvinnor förutom en av våra samtalsledare, som är man. Jag har aldrig tillåtit mig eller tagit tid till att delta i ledarskapsutvecklingskurser eller liknande. Detta är första gången, och redan efter ett kvällsmöte känner jag att detta är bra. Att få sitta med människor och delge varandra funderingar, bekymmer, glädjeämnen och reflektera över andras erfarenheter gav mer energi än vad jag föreställt mig.
Ingen av oss känner varandra sedan innan. Vi kommer från helt olika branscher. Här finns offentlig sektor, multinationella företag och småföretagare sida vid sida. När vi svarade på frågorna om var vi befinner oss i livet just nu, vad vi är mest bekymrade för och vad vi är mest nöjda med var svaren ändå förvånande lika.
Ständigt dåliga samveten för barnen, gamla föräldrar, arbetet, vänner, hemmet och så vidare. Det berömda ekorrhjulet som snurrar oerhört fort, svårigheten att delegera, trötthet, längtan efter stillhet och frågan som blir allt tydligare – var finns plats för mig vid sidan av alla måsten?
Att stanna upp och fundera kring vad som är viktigt, nödvändigt, roligast och lära sig att prioritera blir till slut nödvändigt.
I skrivande stund, söndag förmiddag, passerar maken med en fråga om en låda med papper, foton, tidningsklipp och frågar vad jag ska göra med den.
– Den ska jag organisera när jag får tid, svarar jag.
Tänk, han bara skrattade. Förstår inte alls vad han menar med det...
Viktigt med minnen
Förra veckan, tror jag det var, startade ”Fångarna på fortet” igen på TV. När jag såg att Gunde Svan och Agneta Sjödin var tillbaka som programledare gav jag det en chans. Förra gången det begav sig, på 1990-talet, och detta var en familjeunderhållning för vår familj, tyckte jag det var kul. Jag bänkade mig och kände ganska snart igen mig både i fortet, tävlingsgrenarna och framför allt i programledarnas roller och uttryck. Tråkigt? Inte alls. Tryggt? Ja, väldigt. Det kanske däremot är lite tråkigt att det är tryggt, säger vissa, men jag tycker det är skönt. En del ler säkert så här långt in i läsandet av denna spalt lite överseende och tycker att hela Fortet-konceptet är töntigt. Må så vara, men själv satt jag där i den trygga känslan av att det var bättre förr, Gunde är alltid Gunde och det var småputtrigt tryggt.
Åren går och vi ska forma oss, anta utmaningar, växa, lära oss av våra misstag, men däremellan behövs lite igenkännande bakåt, trygghet i minnen och kopplingar till händelser. Mitt trygga minne med Gunde och Fortet är inte programmet som sådant. Mitt minne kopplas till fredagsmys, grillad kyckling och familjens sköna helgkänsla. Sonen, som ju var en stor del av fredagsmyset framför Fortet, har precis flyttat hemifrån. Säkert spelar det in att jag funderar över varför jag gillade att sitta framför TV:n och titta på Fångarna på fortet. Det blev lite som det var förr.
Minnen ska vi samla och vårda. Sedan kan vi ta fram dem vid behov. De hjälper oss också att hantera frågorna i början av denna krönika; hur få tiden att räcka till, var är jag i livet just nu, längtan efter ro och stillhet. Själv närmar jag mig mittpunkten i livet med oroande hastighet, men jag har bestämt mig för att rycka på axlarna åt ålderstecknen, fokusera på att jag mentalt känner mig hyfsat ung och att livet är härligt att leva.
Anna-Karin Jansson, ansvarig utgivare, Alingsås Kuriren
|
|
Anna-Karin Jansson ansvarig utgivare, Alingsås Kuriren |
|
|
