Se bildspel nedan.

Sandqvistska gården är en fantastisk gammal alingsåsmiljö med sin trähuvudbyggnad, förrådsbyggnader på innergården och kullerstensbelagd innergård. I slutet av 2005 köptes fastigheten av Alingsås Kuriren, och efter en omfattande men varsam renovering flyttade tidningen hit den 13 juni 2007. Det blir en genuin gammal tidningsmiljö, uppdaterad med den senaste tekniken men med kakelugnar och kullersten som åminnelse av det gamla Alingsås.

Tre generationer Sandqvist har ägt fastigheten, som heter Hill 3. Det är osäkert när huset uppfördes, men huset förändrades eller byggdes till vid mitten av 1870-talet. Fastigheten användes som handelsgård med speceriaffär fram till 1940-talet.

Kvarteret Skrubblaren
Kvarteret Hill, eller Skrubblaren som det hette då kvarteret anlades vid mitten av 1700-talet, bebyggdes i samband med etableringen av Jonas Alströmers manufakturverk. Kvarteret Skrubblaren ingick i fabriksområdet tillsammans med ytterligare tre kvarter.

På 1870-talet bestod kvarteret Skrubblaren av fyra kvadratiska tomter med vinkelbyggda bostads- och gårdshus grupperade runt en gårdsplan. Idag återstår de två östra tomterna, varav Sandqvistska gården är en. Fastigheterna på de båda västra tomterna revs 1967 tillsammans med övriga manufakturverkstadskvarteren (Klädesvävaren, Fliten och Spinnaren) för att ge plats åt de moderna hyresfastigheter vilka fått kvartersnamnet Hill.

I jubileumsskriften över Alingsås 350-årsjubileum 1969 står att läsa att ”genom rivningen av den vid Södra Strömgatan belägna äldsta fabriksbyggnaden i Alingsås, tillhörande Alingsås Bomullsväveri AB, försvann de sista resterna från den storhetstid, som Alingsås upplevde under första hälften av 1700-talet, då stadens store son Jonas Alströmer här lät uppföra den första fabriken för sitt manufakturverk”.

Den stora disponentvillan flyttades 1967 till Gustav Adolfsskolans gård och inhyser idag skolmatsal och administration.

Den fastighet som fanns på Skrubblaren 3 tros 1828 ha inhyst en skrubblare, en hantverkare som ruggade ullklädnader. Fastigheten ägdes då av baron NA Silfverschiöld, son till Nils Silfverschiöld och svåger till friherren Patrik Alströmer, som i sin tur var Jonas Alströmers äldste son.

Kan vara från 1830
L.G. Kling var faktor hos baron Silfverschiöld, som överlät delar av manufakturverket till Kling 1833. Ett antal ägare passerade sedan på fastigheten.

1876 såldes tomten till Anders Johansson Sandvist för 4 000 kronor. Han var farfar till Arvid ”Aje” Sandqvist, som bodde i huset fram till sin bortgång.

Det finns uppgifter om att huset, som idag finns på fastigheten, skulle vara byggt 1830, men det finns inga skriftliga belägg för detta.

I en husförhörslängd från 1865 ska tre lägenheter ha funnits i huset. Här bodde en änka utan barn, en arbetskarl med hustru och tre döttrar samt en arbetskarl med hustru, dotter och son.

Större renovering 1876
Arvid Sandqvist bevarade sin farfars räkenskaper, och från dessa kan utläsas att fastigheten genomgick en större renovering 1876–1878. Det finns bland annat också sparat ett registerkort från byggnadslovshandlingarna, som visar att en magasinsbyggnad fått byggnadslov i april 1877, och det torde vara den byggnad som finns på innergården.

Gråsten köptes också in under dessa år, så troligen är gårdens stensättning från denna period. Det troliga är också, om man ser till räkenskaperna som fördes från dessa år, att huvuddelen av fönstren och dörrarna är från denna period.

De flesta av kakelugnarna i huset är också från denna renoveringsperiod. De är inköpta av kakelugnsmakare F O Hintze, Alingsås.

Arvid Sandqvists pappa, som också hette Arvid, var ledamot av stadsfullmäktige. Han var stadsrevisor och vice brandchef.

Efter första världskriget sålde han sin affär till bröderna Hedén, som hade en stor affär vid Stora Torget. Familjen flyttade till Trollhättan, där Arvid startade bomullsväveri med två kompanjoner. Detta gick tyvärr inte så bra, och familjen flyttade tillbaka till huset i Alingsås, som de fortfarande ägde.

Speceributiken utökades
Speceriaffären låg från början längst ner på Östra vattugränd. Den utökades 1923 när bröderna Hedén tog över affären. Delar av hörnlägenheten, som tillhört Arvid Sandqvists farföräldrar, togs också i anspråk. Man tror att det var då skyltfönstren sattes in.

1930 byggdes stallet och vedbodarna i lågdelen mot Södra Ringgatan om. Delar av denna kom att inhysa ett skomakeri. 1939 kom en extra ytterdörr mitt på fasaden mot Östra Vattugränd till. Den dåvarande affärsinnehavaren vill då öppna mjölkbutik.

Det finns belagt vad de olika delarna av uthusen använts till. Uthuslängan mot Södra Ringgatan (kallad lågdelen) användes som vedbodar och stall. I stallet inhystes väveriets hästar, som forslade bommar från Nääs fabriker i Tollered till Alingsås.

Fotogenboden är sammanbyggd med lågdelen, men halverad och ombyggd då grannhuset byggdes.

Magasinsbyggnaden inrymde fläskbod, brygghus, ostbod, saltbod, stall, soprum och dass. Övervåningen inhyste magasinet. Där förvarades butikens förråd av mjöl och fodervaror. Säckarna lyftes upp med en hemmagjord vinsch.

En levande handelsmiljö
Sandqvists köpte in hela kalvar och grisar som styckades och saltades i fläskboden. Man malde också köttfärs. Fläskboden användes fram till 1920-talet. Därefter användes utrymmet av en vagnshjulmakare Forsmark, som också bodde i en lägenhet i huset.

I brygghuset tvättade man och bakade i en stor murad bakugn. Förrummet till bakugnen användes av Arvid Sandqvists farfar till att röka fläsk och skinka. På vintern lutades lutfisken här.

Änkan som bodde på andra våningen lagade sin mat på en trefot över öppen härd i ett av rummen. Hon arbetade som tvätterska och tog emot tvätt av Arvid Sandqvists farfar och andra.

I ostboden förvarade Arvid Sandqvists farmor, Johanna Samuelsdotter Sandqvist, sina ostar. Hon drev grossistverksamhet med ostar och på lördagarna sålde hon ost på torget.

De tre utedassen betjänade lägenheterna och åtminstone ett av dem användes in på 1990-talet, då en av lägenheterna inte hade toalett inne.

Bildade sjöscouterna
Arvid Sandqvist följde sin farfar och far i speceribranschen, men började så småningom att studera till ingenjör. Han startade så småningom Lagmansholmsverken.

Arvid Sandqvist var mycket engagerad i scoutrörelsen i Alingsås, och var också en av initiativtagarna till sjöscouterna i Alingsås.

På senare år tog Arvid Sandqvists radioamatörintresse mycket tid. Han disponerade under de sista åren hela övervåningen för egen del.

Ny tidningsmiljö
Nu drivs nästa verksamhet i fastigheten Hill 3. Vi på Alingsås Kuriren har tillsammans med arkitekt Anders Glantz, plan- och byggkontoret samt Länsstyrelsen under 2006 funderat över över hur man på bästa sätt bevarar en gammal alingsåsmiljö samtidigt som huset blir funktionellt för tidningens verksamhet, kontor och boende.

Målet var att Alingsås ska få ytterligare en renoverad träfastighet med levande innergård, och renoveringen ska ske med varsam hand. Samtidigt ska fastigheten rymma den moderna verksamhet som en tidningsproduktion innebär. Det var en spännande utmaning.

Vår ambition är att man ska känna historiens vingslag i huset. Det ska finns detaljer som minner om en gammal handelsperiod. Vi ska också erbjuda en trivsam miljö dit kunder, läsare och leverantörer alltid känner sig välkomna. Sandqvistska gården ska vara ett hus man gärna besöker, ett hus fyllt av kreativitet, spontanitet, liv och glädje.

Renoveringen startade under 2006. 13 juni 2007 flyttade Alingsås Kuriren in från Bil & Motors gamla lokaler på Gamla Göteborgsvägen. Alingsås Kuriren produceras nu i det gamla skrubblarkvarteret. I kakelugnarna knastrar det på vintern välkomnande, på sommaren möts vi i syrenbersån på vår innergård, och huset har fyllts med liv.

Anna-Karin Jansson

Källor:

Alingsås – Staden vi bygger

Husförhörslängd 1865
(Alingsås Museum)

Uppsats av Ulrika Palmblad,

Institutionen för miljövetenskap och kulturvård, Göteborgs universitet (1997)